Finfin artikel

Min mor och hund blev intervjuad för HD för någon dag sen, tyckte det var en fin artikel och FINA bilder. NJUT:












































Inte en solbadare så långt ögat kan nå. Inte någon sol heller för den delen. Mörklila moln tornar upp sig bortåt Bjärehållet och vinden viner längs stranden och det övergivna Farhultsbadet.

Tomas Ledin känns långt borta. Blå, blå vindar och vatten och Sommarparty på stranden känns långt, långt borta. Måsarna skriker sina egna entoniga refränger och vassen rasslar i vinden. På lekplatsen bakom sanddynerna svänger gungorna i en ensam dans.

Det är en förmiddag i juli och det är kallt som en gråmulen höstdag. Sanden ligger våt efter det senaste regnet. Vågorna hugger argt efter land och bryggan är halvt uppslukad av havet. De två mindre flytbryggorna guppar som två förlorade båtar. Playa de sol känns en evighet bort.
Sedan kommer Gösta.

Gösta har inga tankar på fjärran chartermål. Gösta rusar, skuttar, virvlar framåt, som om lyckan bestod i en vindpinad sandstrand och stinkande tångruskor. Efter kommer Ewa Wictor. Hon är matte, han är boxer.
— Han är lite vild och galen, säger hon.

Så är Gösta också bara åtta månader gammal. Om det hade varit sol och klarblått hav och smockfullt på Farhultsbadet skulle Gösta inte fått lov att flänga runt på det här viset, förklarar Ewa. Hon och hennes man och Gösta bor under semestern i en av sommarstugorna i Farhult.
— Vi har badat. Men gångerna är lätträknade.

Ewa Wictor kastar en pinne ut i havet och Gösta kastar sig lyckligt efter. Vattnet är blygrått.
— Vi har precis tagit över stugan efter svärföräldrarna så det är mycket att göra i den. Sedan tar vi långa promenader längs stranden. Att gå och längta efter sol är det ingen mening med.
Gösta kommer tillbaka med pinnen, ruskar på sig och ber om att få kasta sig efter den igen.

Text: Elin Wrethov
Foto: Barbro Hallin